Ayatolla Ali Montazeris konflikt med Khomeinis regim började först 1987 när han argumenterade för att Iran skulle legalisera politiska partier. Mellan 1981 och 1985 då tusentals politiska fångar mördades i Iran så var Montazeri Irans näst mäktigaste man. 1985 beslutade expertrådet att Montazeri skulle bli Khomeinis efterträdare. Montazeri var en islamist som tyckte att mullor skulle kunna ha vetorätt mot alla lagar eller åtgärder som gick emot islamiska principer. Han var med och skrev Irans islamistiska konstitution. Han accepterade och stödde alla lagar som förtryckte kvinnorna i Iran. Att den gröna rörelsen hyllar en sådan person visar att denna rörelse saknar demokratiska principer.

Men det finns ett mönster. Den gröna rörelsen i Iran har flera ledarfigurer som varit inblandade i islamiska republikens kränkningar av mänskliga rättigheter. Ledaren för den gröna rörelsen, Mir Hossein Mousavi, var Irans premiärminister mellan 1981 och 1989. Under dessa år pågick ett krig mellan Iran och Irak och med kriget som ursäkt hade mullorna förvandlat Iran till en hård islamistisk diktatur där regimen försökte implementera religiösa lagar i ett samhälle som varit sekulärt i flera decennier. Mousavi satt som premiärminister under åtta år och deltog i skapandet av en islamistisk diktatur. Under åtta år protesterade han aldrig mot kränkningarna av mänskliga rättigheter. Han strävade aldrig efter demokrati.

En annan ledarfigur i den gröna rörelsen, Mehdi Karroubi, har sammanlagt suttit sju år som talman i islamiska republikens parlament. 2009 anklagade han regimen för att ha torterat, mördat och våldtagit fångar. Regimen har torterat, mördat och våldtagit politiska fångar sedan 1979. Mellan 1989 och 1992 och 2000 och 2004 satt Karroubi som talman i islamiska republikens parlament. Karroubi är själv ansvarig för de kränkningar av mänskliga rättigheter som han syftar på.

Ännu en av den gröna rörelsens inspiratörer är Mohammad Khatami som var Irans president mellan 1997 och 2005. Under hans tid som president inträffade studentprotester. Khatamis egna anhängare protesterade mot regimen i juli 1999 och deras protest krossades av regimens paramilitärer utan att Khatami sa ett ord. Efter att protesterna kuvats och tusentals studenter mördats och fängslats fortsatte Khatami som om inget hänt. Som kulturminister i sju år var Khatami ansvarig för bland annat censuren inom den islamiska republiken och censuren inom Iran är en av världens mest effektiva.

Någon som bakom kulisserna gett stöd åt den gröna rörelsen i Iran är Ali Akbar Hashemi Rafsanjani som var talman i islamiska republikens parlament mellan 1980 och 1989, president mellan 1989 och 1997 och är nuvarande ordförande i expertrådet. Rafsanjani har också varit inblandad i flera terrordåd och är efterlyst av Argentinas regering för att ha varit inblandad i ett bombattentat mot en judisk center i Buenos Aires. Dessutom är Rafsanjani Irans rikaste man och är känd för att vara korrupt.

På gatan består den gröna rörelsen av ungdomar som vill ha frihet och demokrati. Men ledarna för den gröna rörelsen och de som får makten om den gröna rörelsen segrar är islamiska republikens gamla bödlar.

Den gröna rörelsen kan jämföras med ett gäng nazistiska krigsbrottslingar som har bildat en rörelse och lurat folk att de är demokrater. Anledningen till att människor i Iran följer kriminella politiker som Mousavi och Karroubi är att det finns inga alternativ. För att kunna ställa upp i ett iranskt presidentval måste man vara islamist. För att kunna bli en seriös kandidat måste man vara en del av regimens islamistiska system. Riktiga demokrater och frihetskämpar fängslas och avrättas i Iran. Därför måste människor i Iran i ren desperation välja det alternativ som är mindre dåligt.

Men det är underligt att den gröna rörelsen har kunnat etablera sig i Sverige och resten av västvärlden. Iranier som bor i Sverige är inte tvungna att anpassa sig till Irans islamistiska system och endast stödja en av de islamistiska kandidaterna. Men ändå finns det några iranier som har valt att stödja islamisten Mousavi och den gröna rörelsen. Det är mycket underligt att man väljer att stödja den gröna rörelsen trots att man "flydde" från Iran när Mousavi var premiärminister eller när Rafsanjani var president. Den gröna rörelsens ledare har styrt Iran ända fram till 2005. Var Iran ett demokratiskt paradis ända till 2005? Bakom den gröna rörelsen finns en stor lögn och den lögnen måste blottas.

I juli månad arrangerade en filial till den gröna rörelsen, nätverket Free Iran, en demonstration i Malmö. När några deltagare i demonstrationen skrek "död åt den islamiska republiken" så informerade arrangörerna att det är förbjudet att ropa det slagordet. Nu kan detta vara ett sammanträffande men detta är bara ett exempel på hur den gröna rörelsen inte vänder sig emot den islamiska republiken. Istället erbjuder några av den islamiska republikens gamla hantlangare, som Mousavi och Rafsanjani, någon sorts "islamism light". Det ska alltså bli som i Ryssland där medlemmar från politbyrån genomförde en revolution åt folket.

Men folket i Iran vill ha frihet och demokrati, inte en snällare version av den islamiska republiken. Den gröna rörelsen handlar om att gamla makthavare inom den islamiska republiken utnyttjar iranska folkets missnöje för att skaffa sig mer makt. Det finns ingen interndemokrati inom den gröna rörelsen. Det är islamister som styr. För att iranierna inte ska luras en gång till av en ny Khomeini-figur måste detta komma fram till alla de västerländska politiker som känner någon sorts sympati med den gröna rörelsen i Iran.

Det bästa alternativet vore att den islamiska republiken i Iran störtades och regimens nuvarande och f.d. hantlangare ställdes inför rätta för deras kränkningar av mänskliga rättigheter. Khamenei, Ahmadinejad, Mousavi, Rafsanjani, Karroubi och resten av dessa kriminella människor måste få sin dom för allt de gjort mot det iranska folket genom åren. Tyvärr kan iranierna inte välja detta alternativ eftersom de lever i en islamistisk diktatur.

Men vi som lever i Sverige borde föra diskussionen om demokrati i Iran bortom det islamistiska systemet och fördöma den gröna rörelsen för att de censurerar historien och hyllar gamla förtryckare.

Nima Gholam Ali Pour
Socialdemokratisk fritidspolitiker samt fd. generalsekreterare för "Föreningen för Demokrati i Iran"