Replik på Per Jönssons artikel ”Iran – ett land i uppror”, IS nr 3, 2009

Per Jönsson är utan tvekan en av de bästa Mellanösternkorrespondenter som Sverige har haft. Desto mer överraskande att den artikel som Jönsson skrev i Internationella Studier nr 3, 2009, innehöll flera brister.

Jönssons påstår att Iran är en ”märklig blandning mellan konstitutionell demokrati och prästerligt enmansstyre”. Det är ett påstående utan koppling till empiri. I Iran finns det absolut inga fria val eller politiskt frihet. De så kallade valen är egentligen bara ett ”urval” där Väktarrådet utser vem det iranska folket kan rösta på. Huruvida det sen förekommer valfusk eller inte saknar därför större betydelse. Även Freedom House’s mätningar visar tydlig att regimen i Iran inte har någon demokratiskt kvalitet.

Jönsson skriver vidare att expertrådet, som har till uppgift att avsätta/utse den högsta ledaren, är ett ”folkvalt organ”. Han har emellertid inte varit uppmärksam på att alla kandidater som ställer upp i val till rådet måste först godkännas av den högsta ledarens Väktarråd (Irans grundlag kapitel 6, artikel 99). Expertrådet är som andra statliga organ inte folkvalt i en demokratisk mening.

Per Jönsson jämför Khamenei med Gustav Vasa och Khatami med Hjalmar Branting. Hur en sådan jämförelse är passande får han själv svara på. Gustav Vasa var, trots sin hårdhet, personen som befriade Sverige från utländsk makt och drev en fredlig utrikespolitik, till skillnad från Khamenei. Branting är känd för att vara en fredsvän, något som knappast kan sägas om Khatami. Khatami var ledare för terroristorganisationen Azarakhsh med uppgift att mörda kritiker utomlands.

Jönsson framställer Mir Hussein Mousavi som en vänligt sinnad reformist med stöd hos det iranska folket. Jönsson nämner inget om Mousavis statsministertid 1981-1989 då tusentals kritiker mördades. Inte heller nämns det något om Mousavis terroristaktiviteter i egenskap av ledare för den iranska organisationen Islamic Jihad. Det iranska folket är medvetna om dessa personers bakgrund. Därför var ett centralt slagord under protesterna: ”Mousavi är ett redskap – regimen är målet”.

En av orsakerna till anklagelserna om valfusk som riktades mot Ahmadinejad var, enligt Jönsson, att resultatet kom redan under valnatten, något som vid tidigare val dröjt flera dagar. Jönsson utelämnar dock att även Mousavi under valnatten utropade sig till vinnare, efter att ha fått information från en källa i inrikesministeriet (detta skrev Svenska Dagbladet om den 13 juni i år). Om Mousavi kunde få resultatet så hastigt är det inte så anmärkningsvärt att iranska staten meddelade resultatet tidigt. Min poäng: det är inte bara Ahmadinejad som borde anklagas för fusk. Anklagelsen borde riktas mot hela det iranska politiska etablissemanget, inklusive Mousavi och hans beskyddare Rafsanjani. Hela den iranska politiska eliten vill bevara den islamiska republiken och är medskyldig till att fuska bort det iranska folkets demokratiska rättigheter.

Arvin Khoshnood
Styrelseledamot i Föreningen för Demokrati i Iran (FDI)

Denna artikel publicerades i tidsskriften "Internationella Studier", nr. 4, 2009.